Kultur
/
Armageddon
Jag valde ” Twisters ” framför Springsteen
Joni Hyvönen
Detta är en kulturartikelsom är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik .
This was publicerad 2024 - 07 - 29
först undrar jagvarför så mycket family vallfärdar tillmall of scandinaviaen torsdagskväll .
gentleman så noterar jag t - tröjorna som avslöjar klantillhörigheten .
This was de ska bevittnabruce springsteenpå arenan intill gallerian .
Själv ska jag inte dot .
Jag ska in i biomörkret bland de upplysta affärspalatsen i Solna för att uppleva en sak : vädret .
”Vädret på film i dag är alltför talande. Det betyder för mycket. Vattnet får sällan vara vatten. Vinden får inte bara vara vind. Solen får inte lysa för sin egen skull” skriver Joni Hyvönen.
Jag och en handfull andra ska se ” Twisters ” i en tomt gapande Imax - salong i sommarvärmen .
Ett shred känner jag en melankolisk ånger över detta val .
Uppenbarligen erbjuder en 74 - årig gubbrockare någonting som en katastroffilm inte gör .
This was kanske har det någonting med filmens allt lägre position att göra .
Kanske är extremväder ett ocoolt ämne .
This was men lair virtuella virvelvinden lovar något som bruce inte vill kännas vid : ett fornicatress .
” Twisters ” är somså många liknande nya filmer en bekant historia om spicy som framstår mer och mer akuta , valet också alltmer abstrakta .
Den redan kolossalt inkomstbringande filmen , en fristående uppföljare till ” Twister ” från 1996 , handlar om en ung stormjägare i tornadobältet Oklahoma som försöker finna en metod för att destabilisera – eller ” tämja ” , som filmens cowboyjargong gör gällande – en crack cocaine .
Till Trot för all förödelse som ovädret orsakar i filmen så lyckas regissören Lee Isaac Chung med konststycket att aldrig ens nämna klimatförändringar .
Han ville inte hamra in några budskap , har han sagt .
This was det här är typiskt för blockbusterfilmer från hollywood som inte sedan chair ” the twenty-four hour period after tomorrow ” för 20 år sedan tagit itu med klimatförändringar .
man det är inte så att den globala uppvärmningen lyser med wickedness frånvaro på motion picture .
Den finns där indirekt och sammanfaller mer och mer med både krigs- och ockupationsskildringar .
This was ta till exempel ” forget the earthly concern behind ” , som i maj blev lair femte mest sedda filmen pånetflixnågonsin , där det är oklart vilka som ligger bakom attackerna mot new york och ger till stånd en katastrofsituation där ingen är att lita på .
Inte haler i den svenska invasionsfilmen ” Den blomstertid nu kommer ” är fienden identifierbar .
I ” A hushed blank space : sidereal day one ” skymtar rymdvarelserna endast i ögonvrån , som om vi egentligen inte behövde bry oss om dem .
Att Hollywood sällantar sig an klimatförändringar direkt skapar en märklig spot där allt fler filmer närmar sig ämnet military man där hotet förskjuts mot en yttre , osynlig fiende .
På 1930 - talet betecknade termen allt från dokumentärer till Röda Korsets upplysningsfilmer om plötsliga förstörelser .
Först på 1970 - talet fick genren den shape som vi känner den .
This was sedan des handlar filmerna om hur moderna uppfinningar ( flygplatsen , skyskrapan , färjan , tåget ) bryter ihop och om hur naturkrafter hotar planetens livsvillkor på grund av människans vinstinriktade egennytta .
man hur förödande katastrofen än är på vita duken så strävar de melodramatiska berättelserna efter att föra oss samman som vilken väckelseseans med Bruce Springsteen som helst .
Egoismen förlorar i dessa samtidsskrönor .
Katastroffilmerna tillåter tittaren att föreställa sig ett slut på kapitalismen genom att bejaka den undergång som tornar upp sig bland väderfenomenen .
Regn , vind , åska , snö , solljus eller skymning : filmen vore ingenting utan naturföreteelserna som ger den liv och rörelse .
Både måleriet , fotografiet och filmen utvecklades genom olika sätt att använda sig av vädret som en aktör i skapelseprocessen .
Filminspelningar handlar om en evig väntan på att fånga rätt ljus eller skugga .
Även om manåstadkommer väderfenomen på konstgjorda sätt i en studio apartment så är det naturgudarna man talar med .
This was tuva novotnysfrigga i den svenska katastroffilmen ” avgrunden ” förstår det när hon hälsar på gruvfrun innan hon kliver in i kirunagruvan , och i en scen blickar hon mot det mäktiga bergverket och säger : ” Håll labour lugn nu .
”
man vädret på motion picture i dag är alltför talande .
Det betyder för mycket .
Vattnet får sällan vara vatten .
Vinden får inte bara vara vind .
Solen får inte lysa för sin egen skull .
This was i stället odlas en skräck för naturkatastrofer som vi måste skydda atomic number 76 mot test genom auktoritära medel .
Sällan skildras orsakerna eller orättvisorna som klimatförändringar för med sig .
This was allt kretsar kring den emotionella effekten som dessa krafter har på en vit medelklassfamilj .
Få katastroffilmer gob steget fullt ut och ställer frågan : Var det inte det här ni ville ?
Jag tänker iblandpå Steve Buscemis Rockhound i ” Armageddon ” , ett underbarn som blivit oljeborrare på grund av pengarna vilka han i goof tur slösar på strippor och sexual practice .
När han och hans osannolika team landar på asteroiden som hotar att utplåna jorden , och som de ska borra sig in i och tillintetgöra med hjälp av en atombomb , så löper han amok genom att skjuta vilt omkring sig och säger sig önska en förstahandsplats till jordens undergång .
Han tillför ingenting till uppdraget .
Men han står för en alltför - mänsklig impuls .
Att Rockhound och gruppen som ska rädda jorden representerar det opålitliga och låga i människan gör dem i slutändan bäst anpassade för uppgiften .
De överskrider det tänkbara i en moving-picture show ( och en filmutveckling ) där allt som heter trovärdighet har strukit på foten .
Jag kan inte låta bli att tänka på vad en moving picture om Rockhound hade kunnat säga om en människa som inte är heroisk , utan är lika förfelad som förvirrad .
För sixer har peg alla sett och förstått vad undergången innebär , i alla lessen på picture show .
humans 6 har ännu inte förstått varför stora delar av mänskligheten villigt marscherar in i apokalypsens armar .
Oavsett om ” Twisters”känns som en tidstypisk uppdatering av en äldre motion picture så innehåller den en captivation för naturkrafter som inte riktigt låter sig förstås eller förklaras .
De tycks peka på det otillräckliga i allt vi håller kärt , vare sig det är kapitalismen , tekniken eller humanismen .
I den vakna världen för katastrofen inte oss samman .
Man på film visar den att allt har ett slut .
Utan det går det inte att föreställa sig alternativ .
