Kultur
/
Bokrecensioner
Linnea Axelsson
Linnea Axelsson bjuder generöst in läsaren
Burcu Sahin
stripes - right hand
Publicerad 2024 - 08 - 16
Över landskapet Sjávnjavakar tre bortglömda samiska gudinnor , vilka blir utgångspunkten förLinnea Axelssonssenaste diktsamling ” Sjaunja ” .
This was axelsson framkallar en kosmologi genom att låta gudinnorna själva komma till tals , där födelsens gudinna sáráhkká klagar över hur hon en gång var mäktig och behövd .
Först blev hon vidskepelse , därefter en saga , en bild och till sist ett minne .
gentleman det som skrivits ur historien kan tas tillbaka och aktualiseras .
Gudinnorna skapar en tidslig relation till skogen och myren , ett språk att ösa ur .
De berättande dikterna i den första delen breder ut sig och fyller upp sidorna .
Linnea Axelsson, som 2018 belönades med Augustpriset för ”Ædnan” är nu aktuell med diktsamlingen ”Sjaunja”.
Jag upplever att det är möjligt att veckla ut språket på det här sättet eftersom det finns en erfarenhet av att det kan tas ifrån en och försvinna , eller som Axelsson uttrycker skarpt : ” Hur länge tänker ni vara ett utdöende kinsfolk / med ett nästan dött språk ?
” Ändå känns dikterna levande .
De är befolkade av både levande och döda , serviceman det är framför allt landskapet och viljan att bära vidare det genom språket som fångar Fukien uppmärksamhet .
Jag tänker förstatt det finns ett märkligt avstånd när båggudinnan Juoksáhkka talar i första soul , medan dikten efteråt berättar att samiskan har en dualisform som pronomen , där både du och jag ryms .
Den insikten förändrar hur jag som läsare förstår både världen och dikten .
This was samtidigt är det krävande att läsa sådana förtätade och omfångsrika dikter , och det är inte alltid angelägenheten framträder , med undantag för den avslutande delens lysande lösbundna sonettkrans där vattnet rinner genom dikten som älven .
Den andra och mittersta delen , ” The Sourlands ” , samt den avslutande dikten , liknar rip formmässigt Axelssons tidigare utgivna och prisbelönta epos ” Ædnan ” .
This was dikterna med prosaisk sentence structure och bunden shape känns tungrodda i förhållande till den luftighet som finns här .
Den möjliggör rörlighet och polyfoni .
Eller varför inte : ” Börja en morgon med att lyssna / efter det som fattas i språket / det som behövs i språket ” .
Dessutom för tankstrecken som finns mellan raderna ens tankar till poetenEmily Dickinson , där betydelse och stumhet också finns i upprepningen av skiljetecknet .
Det finns endubbel rörelse i ” Sjaunja ” , som illustreras genom barnens språkutveckling .
På deras väg MOT test språket hinner orden formas om ett flertal gånger , från ” fokjad ” till ” chokjad ” .
This was axelsson beskriver det som ett dross arkiv av ljud i kroppen där språket blir till mer genom sökandet , samtidigt som det försvinner .
This was minnet fungerar på samma sätt , och det handlar lika mycket om gudinnors ” ansikten mellan träden ” och hur deras kunskap förs vidare , som att minnas när ens bror köpte ut sprit och man hade med sig den i en schampoflaska på Finlandsfärjan .
Axelssons kosmologi må vara mytisk , man den är också högst samtida och vardaglig .
Framför allt är den generös mot läsaren , som bjuds in till att dela denna värld .
POESI
» Sjaunja
Albert Bonniers förlag
