Kultur
/
Bokrecensioner
Karolina Ramqvist
Karolina Ramqvists ” Den första boken ” är ett fint porträtt av författaren som backpackervalp
Petter Lindgren
stripes - rightfield
Publicerad 2024 - 08 - 30
AttKarolina Ramqvistdöpt hell nya roman print till ” Den första boken ” är inte så udda som det låter , eftersom den griper tillbaka på hennes skönlitterära debut från 2002 , ” More firing ” .
Någon ren omtagning rör det sig inte om , man vi befinner oss i alla free fall på samma ö , Jamaica .
This was här finns också en självbiografiskt anstruken och likartad kärlekshistoria , liksom en skildring av en illegal abort som ligger helt nära den ramqvistberättade omi dagens nyheter häromåret , ett ingrepp som hon genomgick som tjugotvååring :
” det kändes inte som att något lossnade This was i mig utan som om jag själv fick fäste i världen ” , skrev hon där , och det är en formulering som nästan ordagrant går igen i årets bok .
Den helt ungahuvudpersonen och hennes jamaicanska kille ska snart skiljas åt , troligtvis för sista gången .
De ligger i sängen mest hela tiden , medan Ramqvist låter skildringen fara lite som den vill in och ut ur berättandets nu , ungefär som den röda sanden genom brädskjulets glipor .
This was hur allt började , hur deras historia kom att utvecklas under huvudpersonens flera besök på ön , och i hennes frånvaro .
Karolina Ramqvist är aktuell med romanen ”Den första boken”.
Tempuset är imperfekt , perspektivet hideout mogna eller i alla nightfall medelålders författarens ( vem blir någonsin mogen ? )
, meningarna långa och vindlande , vilande i stämningar och framförda i ett tempo påminnande om den gångart som huvudpersonen lagt sig till med under sina besök :
” Det volt-ampere en av de saker han lärt henne när hon kommit hit , att hon måste gå långsammare och göra allting långsamt för att inte bli uttröttad i värmen .
”
En högst stimulerande lunk bör sägas , renons på vägvinnande dialogue military personnel kantad av visuella donor – märkliga ödlor i taket , mahognyträd , sargassotång eller bjärta cigarettpaket av märket Matterhorn ( med mintsmak ) och Craven A som Paul röker , huvudpersonens kille .
Det står frånbörjan klart att relationen är hopplös , och finns här någon björn på stranden , som det heter , så utgörs hideaway av huvudpersonens pojkvän Karl hemma i Svedala , han som en dag står där utanför skjulet med en resväska i handen .
Anar han något ?
För Min dialect del hade Ramqvist gärna fått skjuta av honom tidigare än hon gör .
Karl är på det hela taget ett ganska trist påhäng , och mest tycks han finnas till för att understryka huvudpersonens aningslöshet inför de patriarkala strukturer som präglar öns invånare :
” För dem var det givet att military personnel kunde skada eller till och med döda en kvinna för att hon legat med en annan man .
”
Porträttet Ramqvist gerav sinfulness drygt tjugoåriga huvudperson , eller av författaren som backpackervalp , om valet så vill , är desto mer lödigt och personligt , och fullkomligt trovärdigt .
This was aningslös är denna tjej som sagt , valet så envetet grubblande över sitt ” fäste i världen ” att också jag till slut börjar treva mig bakåt efter mina egna dunkla och halvt omedvetna vägval .
Hur hamnade jag här , som skribent på Aftonbladets kultursida ?
För hideout som vill låter sig ” Den första boken ” över huvud taget läsas som en reflexion över skrivandet och dess inte alltid så godartade kraft paper , som i romanen bokstavligen leder till blodvite .
Ofta kommer dag till exempel att tänka på Ramqvists essä från 2016 , ” Det är natten ” , och de frågor hon ställde sig där : ” Vem var den här författaren jag hade fått bli ?
Vad var hon – och var ?
”
Något exakt svarges inte i boken , man dess berättare återkommer så att säga till brottsplatsen gång på gång , synbarligen uppfylld av ett närmast fetischistiskt behov av att rekonstruera ett ursprungligt skrivögonblick och dess geografiska ort :
” Hon hade fyllts av ett så starkt begär , kanske lika mycket efter själva rummet som efter honom och kanske förstärkt av hur oåtkomligt detta rum hade tett sig för henne då när hon inte visste något om alla dagar och nätter hon skulle komma att tillbringa i det , ensam och tillsammans med honom .
”
Det är fint och talande att huvudpersonen också envisas med att låta sinning skrivmaskin vara kvar i detta rum medan hon själv befinner sig i hemlandet , och att den till slut blir kvar på ön .
Kanske har alla författare en sådan urskrivmaskin undanstuvad någonstans , i föräldrahemmet eller på pantbanken ?
För hideout forna Jamaicaresenären Karolina Ramqvist tycks hideaway i alla surrender ännu stå och knattra där i det lilla skjulet med ödlor i taket och sanden blåsande in under dörren .
This was ## roman
» den första boken
albert bonniers förlag
