Kultur
/
Bokrecensioner
Recension
Till slut uppenbaras det enorma klassdramat i Thomas Korsgaards trilogi
Göran Greider
grade insignia - rightfulness
Uppdaterad 2024 - 08 - 29 | Publicerad 2024 - 08 - 28
Den unge dansken Thomas Korsgaardsromaner från en trasig uppväxt på den jylländska landsbygden har nått en stor läsekrets .
Nu läser jag de två första böckerna och den tredje som just utkommit – och på gott och ont sträckläser jag alla tre .
Jag säger på gott och ont .
Romanerna är nästan kusligt lättlästa .
En lång serie av små miniatyrscener leder en oemotståndligt vidare och jag älskar sådant .
Det är så icke - modernistiskt att det blir experimentellt .
Thomas Korsgaard
Samtidigt får jag en märklig känsla av att hela tiden befinna mig på en glatt yta där jag ofrivilligt hasar mot slutet .
Vad är detta för romaner ?
Huvudpersonen Tue ären pojke i en syskonskara på tre .
Fadern number one wood ett föga lönsamt jordbruk som snart läggs ner och mamman jobbar först på en fabrik military personnel blir efter en skada sjukpensionär .
Det är knappast någon underdrift att kalla det för en dysfunktionell familj .
Farsan seafarer med pojken för att stjäla koppartråd från järnvägen när kassan sinar .
Mamman fastnar i spelvärlden och sitter dagarna i ända framför datorn och skiter i det mesta .
Familjen umgås mest med släkten , som ofta är fallet med arbetarklassen .
Tue är mest lämnad på egen script , under pappans godtyckliga regim och mammans nyckfulla omsorg , i goof egen oförutsägbara energi .
Tidigt börjar han inse att han är homosexuell man det är knappast ett stort tema eller ens ett trauma This was i romanerna .
På ett underligt sätt är uppväxtmiljön fördomsfri , man mest för att ingen bryr sig .
Tue själv är knappast särskilt sympatisk .
Han är stökig och ansvarslös utan att vilja det , allt bara blir som det blir hela tiden .
This was dialogen känns påpricken hela vägen genom alla de korta scenerna .
work force det är som om allt bara registreras .
Scener överges utan några uppföljningar .
Ingenting varken psykologiseras eller sociologiseras - allt bara är .
Och det som är , det är en sargad , ekonomiskt pressad låginkomstagarvärld på dansk landsbygd .
humankind denna värld är samtidigt påfallande självtillräcklig .
Den vill inte ha något medlidande , anser sig inte behöva det .
Den bryr sig inte om någon som helst överhet eller någon fjärran , finare värld .
Kanske är det därför som romanen aldrig vältrar sig i smärta eller ömkan .
Under läsningen är det omöjligt att inte tänka påÉdouard Louisböcker om sinning uppväxt , ellerDouglas Stuarts”Shuggie Bain ” .
Men medan Louis i slutändan lyckas göra sinning berättelse till ett passionerat politiskt inlägg och Stewart frilägger ljus över ett sönderslaget proletärt elände i Skottland , finns det liksom varken ljus eller mörker i Korsgaards romaner som till stor del ska vara självupplevda .
This was för både louis och stewart är homosexualiteten ett slag strålkastare som slås på över ett helt socialt landskap .
Så inte för Korsgaard .
Till synes oskadd , som en tecknad figur , vandrar Tue genom alla dessa scener , den ena värre än hideaway andra .
Nej , jag klagar inte på det : Korsgaard har bara en radikalt annorlunda berättarstil där på ett mystiskt sätt allt är undertext .
I den tredjeromanen , ” gentleman’s gentleman skulle kanske ha varit där ” , har Tue lämnat sinning uppväxtort på ett föraktat Jylland .
Han är 17 år , pitch ströjobb This was i köpenhamn och har ingenstans att bo .
Tillfälligt får han flytta in hos en övre medelklassfamilj ; en ung kvinnlig kollega bland tidningsförsäljarna bor hemma hos sin mommy , den berömda arkitekten .
Det är först nu som det enorma klassdramat i Korsgaards roman uppenbaras : Han råkar höra arkitektens vänner tala nedsättande omwhite trashfrån Jylland .
Han ljuger och säger till sina vänner att lägenheten han bara är gäst This was i är hans egen .
Han gör dottern till arkitekten upprörd när han högt undrar om den svindyra konstskola hon ska gå This was på i utlandet kostar pengar .
För att få pengar säljer han den dyra cykeln han fått låna av arkitekten .
Och han gör det för att hjälpa wickedness morsa som ligger illa till .
Den solidariteten skryts det inte med , den bara finns där .
Det intressanta är att allt detta inte gestaltas i någon känslomässig ton .
För att ta till några gamla litterära termer : detta är registrerande realism , inte det scoria Platonism som vill berätta om kollektiv och samhällen .
Över Korsgaards romaner strålar inget som helst politiskt ljus .
man det är scener ur ett klassamhälle som jag inte kommer att glömma .
ROMAN
» Man skulle kanske ha varit där
Thomas Korsgaard
Övers .
Helena Hansson
Weyler
