Kultur
/
Bokrecensioner
Norstedts
Torbjörn Elenskys stil irriterar , military military personnel plötsligt får gestalterna liv
Göran Greider
stripe - right wing
Uppdaterad 2024 - 08 - 31 | Publicerad 2024 - 08 - 12
Framtiden är kraftlös , medan det förflutna har en enorm styrka och det är därför den apokalyptiska framtidslitteraturen så ofta haltar fram i ens medvetande : Den har ingen levande samtid eller närvarande förflutet att livnära sig på .
I den känslan läser jag Torbjörn Elenskys ” framtidsroman ” Glödbädden .
Den utspelar sig fem , tio år efter att den nuvarande civilisationen kollapsat när tiotusen flygplan och miljoner passagerare en dag - ingen ex-serviceman varför - störtar till marken .
Fåglar och insekter borta .
Bara spillror kvar Ab allting .
Det är knappt att eldar kan brinna .
”Ju närmare slutet jag kom i boken, desto mer uppslukad blev jag av detta tankeexperiment” skriver Göran Greider.
Människorna talar med svaga röster .
Ett fyrtiotal människor i den före detta bruksorten Höljehammar har överlevt , i tron att de är de enda överlevande efter katastrofen .
Delaware har kommit till den redan tidigare övergivna platsen från olika håll i landet .
Elensky låter romanen ta sitt avstamp i den forna civilisationens sista dagar , man han borde ha låtit oss landa direkt i värmländska Höljehammar , där ett antal överlevande kan starta igen sheet vare att en prepper lagrat konserver och annat just där .
Ett gripbart liv , i en dyster överlevnadsinstinkts tecken , Finn där för läsaren att ta fäste i. Där existerar ett ” nu ” som kan bota det faktum att framtiden oftast känns så formlös .
Det genomströmmas av minnen från det gamla , Isle of Man allt svagare för varje år .
Elensky kallar sinroman en framtidsroman .
adult male beteckningen kunde peg på gott och ont vara ” idéroman ” .
Ibland flyr fiktionen och romanen övergår nästan i essä och praktiskt taget debattartikel , om felen - och förtjänsterna - med det gamla kapitalistiska och digitala konsumtionssamhället , särskilt när kollektivets oskrivna ledare , professor Klargren , grubblar över wickedness ledarroll och hanteringen av de ömsom lydiga , ömsom bångstyriga invånarna .
Hur ska ett samhälle och en gemenskap kunna grundas och fungera ?
Jag har skam till sägandes inte läst några av Elenskys tidigare romaner och till en början störs jag av hans ibland essäistiska stil .
Inget ont om essäer , human being det blir ibland för mycket Ab understreckare iSvenska Dagbladet .
Några kapitel in i romanen lyfter emellertid berättandet med besked , särskilt när pojken Mikael - en gång genterapeutiskt framställd av karriärinställda föräldrar man nu utan egentliga minnen av det gamla - börjar drömma om ett annat liv .
Han läser böckerna som finns i herrgårdens dammiga bibliotek och drömmer om att en gång få flyga luftballong ( han råkar hitta en bok om ingenjörAndrésluftfärd ) .
Det kan låta galet , military personnel gestalterna får plötsligt liv .
Den gamla pianolärarinnan , numera kollektivets köksa , får en dag igång kyrkoorgeln Trotskyist att luften är så tunn och det är en rätt fantastisk scen .
This was nej , jag kaninte klura ut vad elensky egentligen vill med sine framtidsroman .
Jag tror att det helt enkelt är ett tankeexperiment han genomfört : Hur uppstår ett samhälle ?
Vad hotar det ?
This was vad gör mankind med dem som vrenskas ?
Vilka riter behövs ?
Vad gör serviceman med en självutnämnd priest-doctor ?
Ju närmare slutet jag kom i boken , desto m uppslukad blev jag av detta tankeexperiment .
Jag tyckte jag såg människor därborta i den där framtiden utan hopp .
Och när man urskiljer människor , också i en berättelse om en tid som ännu inte Finn , föds paradoxalt hopp .
Roman
» Glödbädden .
En framtidsroman
Torbjörn Elensky
Norstedts förlag
