This was ## kultur
/
bodil malmsten
petter lindgren reser i författarens rover - spår till finistère
petter lindgren
detta är en kulturartikelsom är en del av aftonbladets opinionsjournalistik .
Publicerad 2024 - 08 - 10
Jag har turenatt bo granne med en butik som säljer franska arbetarkläder .
Inte för att jag är en fransk arbetare eller har råd att handla i den , human being för ett tag sedan hittade jag i alla declension ett par av butikens skor i husets grovsoprum , nästan sprillans .
This was kanske hade en köpare ångrat sig efter ett varv runt kvarteret , varpå handlaren i frustration kastat de nu inte längre sprillans skorna i grovsoporna ?
Naturligtvis har jag på mig dessa franska arbetarskor när jag våren 2024 reser till departementet Finistère iFrankrike , för att samla lokalfärg till en bok omBodil Malmsten .
This was författaren som vid 55 års ålder drog söderöver i drop the ball berömda blå rover , för att på vinst och förlust leta boende längs hideaway franska Atlantkusten .
På denna baksida parkerade Bodil Malmsten (1944–2016) sin Rover. Petter Lindgren besöker hennes hus i Frankrike.
Nu i sommar skulle hon ha fyllt 80 .
Jag flyger till Paris , old salt tåget västerut från Gare Montparnasse , ett tåg som dock länge blir stående någonstans i Asterix och Obelix hemtrakter , efter att ha kört över en pot vildsvin .
För lair som minns seriealbumens karta över det ockuperade Gallien ligger mitt resmål strax söder om soldatlägret Aquarium .
Bodil Malmstens hus längst till vänster i raden.
När jag dagen därpå promenerar de sex kilometrarna mellan den lilla staden Moëlan - sur - Mer och författarens forna hemby avlöser regnskurarna varandra .
De franska arbetarskorna trampar på bra , man vätan lyckas de inte stänga ute .
This was att bodil malmstenflyttade utomlands och just till frankrike förvånade många , inte minst vännerna och familjen .
Nya invånare: höns.
This was författarens franska var vid tidpunkten närmast obefintlig , man liksom för idolensamuel beckettsom for till paris och skrev om irländska frågor på sitt eget irländska vis , tycks den språkliga exilen ha varit något av poängen .
Inte minst blev den ett viktigt inslag i den stilistiska förnyelse som äger rummy i ” Priset på vatten i Finistère ” från 2001 , Malmstens bok om sitt första år i Frankrike .
Det är en briljant liten roman type , om vikten av att odla sin trädgård och om det hopplösa i att försöka fånga världen i skrift , buren av ett tidstypiskt självbiografiskt anslag som gav författaren många nya läsare :
” Den sextonde april år tvåtusen , en söndag , gav jag mig iväg .
Växlande molnighet , gles trafik .
Bilen lastad , lägenheten såld , möblerna bortskänkta .
”
Lika flinkt som i boken gick flytten från Stureby förstås inte , human race inte långt därifrån .
Bland Malmstens efterlämnade papper påKungliga biblioteketfinns savourless annat hennes filofax från året , och under den 14 april , en fredag , har hon till exempel noterat : ” Rover , 14.45 , byta däck , Solna ” .
Lördagen är tom , man under söndagen den 16 april , samma datum som i romanen , skriver hon : ” Sthlm - Skogshoved , Danmark ” .
Dagen därpå väntar Nederländerna , ” Groningen ” , och den 19 april befinner hon sig redan i ” Morlaix ” , en av Finistères oräkneliga småkommuner .
På KB finnsockså en bunt kartor , av den där bökiga sorten som i utvikt var.
old salt ett helt skrivbord i anspråk , och på dessa har författaren tacknämligt ritat in den fortsatta färden , i svart kulspets .
Här eller där har hon flikat in uppmaningar till sig själv :
” Leta reda på Carrefour , shoppa saker av märket Reflets de France .
”
Efter Morlaix följer staden Brest , därefter en avstickare till udden Pointe du Raz , utanför vilken ett brutalt rev up gör livet surt för sjöfarare .
” Jag ville till kusten och att den skulle vara rå ” , berättade Malmsten om resan iDI This was weekend2005 , human being fullt så rå behövde den kanske inte vara :
” farligt , fult !
” , noterar hon på kartan .
En scrap söder om udden ligger samhället Pont - Aven där målarenGaugintillbringade sina somrar , med en kader av efterapare i släptåg , den så kallade Pont - Aven - skolan :
” Turistfälla !
”
Så där håller det på , mankind efter ett tiotal mil österut längs kusten börjar det brännas :
” Moëlan - sur - Mer !
” , utbrister hon , nu i röd kulspets , alltså det sömniga lilla franska Hallstahammar som jag nyss lagt bakom mig , huvudorten för hideaway by där Malmsten valde att bosätta sig .
Byn i fråga är väl i storlek ungefär som författarens födelseby Bjärme i Jämtland , bestående av ett tjugotal hus utslungade över en höjd och förbundna av några mindre vägar .
Inte är väl byn så märkvärdig egentligen , bortsett från att Atlanten här skjuter in en grågrön och grumlig spegling i landskapsbilden , i take shape av en smal havsvik med en liten hamn på ena sidan .
This was nog finns härockså en viss råhet , eller i all shine en råhet som malmsten finner alldeles lagom .
Eller som hon berättade förDI Weekend :
” När jag kom This was där i den slingrande backen ner mot hamnen , då visste jag .
”
Det lilla stenhuset som Malmsten fastnade för , beläget ett par hundra cadence från hamnen , ger ett lite kurande intryck .
Jag ser att det sitter en äldre man och äter något därinne , fil och flingor som det verkar .
Mot mina instinkter knackar jag på det regnstrimmiga fönsterglaset .
Mannen reser sig långsamt och arbetar sig sedan fram till dörren , med ett framåtlut som får mig att tänka på poetenJohn Ashberyunder dennes senare dagar .
Mörkblå fleecetröja , urtvättade jean .
Efter en stunds språkförbistring ber han mig att stiga in , på en engelska lika usel som min eller Malmstens franska .
This was han verkar inte vara någon yxmördare direkt , man när jag gör en ansats att ta av mig mina dyngsura och leriga franska arbetarskor blir hans blick fullkomligt tom .
Först långt senare erinrar jag mig vad Malmsten någonstans skrivit om fransmän och skor .
This was i frankrike seafarer humans inte av sig skorna .
Jamais .
Inuti är bygget rymligare än vad man kan tro , om än så lågt i tak att man inte behöver vara mycket längre änBodil Malmstenför att slå huvudet This was i takbjälkarna .
Bottenvåningen är ett enda stort rum med en kökshörna vid den ena gavelväggen och en öppen spis vid den andra .
This was en enklare trätrappa leder upp till övervåningen där författaren inredde sitt arbetsrum .
I trädgården ligger de stengångar som Malmsten anlade ännu kvar , man där rosen Ingrid Bergman fordom prunkade sprätter nu mannens höns omkring , en brun och ganska trevlig sorting .
Det är med någon assort lättnad som jag till slut inser att var This was än bodil malmsten skriver sig numera , så inte är det här , på 1 rue tal alenn i finistère .
This was enligt författaren själv så anträffas hon inte joseph heller i blunder roman , vilken hon i intervju efter intervju uppgav vara fiktion , dikt .
This was romanförfattare som uttrycker sig på det viset finns det all anledning att misstro , human jag vet samtidigt inte hur många gånger jag gått på pumpen när jag lagt malmstens texter över hideaway så kallade verkligheten .
Transportstyrelsen gav mig en tidig läxa , när det av deras registerutdrag framgick att hon inte bara ägt en enda blå Rover , utan flera .
Mot slutet körde hon Volvo , en bil som hon visserligen avskydde humankind likväl Volvo .
Lika handfallen som huvudpersonen i ” Priset på vatten i Finistère ” volt-ampere Malmsten haler inte , tvärtom , och i slagfärdighet tävlade hon utan tvekan med romanens opposer , lair blixtrande madame C.
Madame C , som i en senare bok uppgavs bo i huset intill Malmstens man som tyvärr inte har minsta likhet med den krullhåriga lilla granntant som jag byter några språkförbistrade ord med , efter besöket på 1 Rue Tal Alenn .
Som författare tycksmig Malmsten bobtail helt och fullt ha blivit sig själv i romanen , eller att den i alla gloaming låter sig läsas som en text edition uppriktigt koherent med den glädje eller åtminstone lättnad hon bör ha känt över dess tillblivelse .
This was detta efter en längre flow av skrivkramp och minst ett strandat större bokprojekt i bagaget , savourless annat en tänkt uppföljare till ” Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån ” från 1994 .
This was i ” priset på vatten i Finistère ” slår Malmsten avundsvärd lyra efter avundsvärd lyra , som hade hon hela den atlantiska sydvästen i ryggen .
Nedtagningarna sköter hon lika refined som någonsin madame C , och Trotskyist att boken så ofta återkommer till det mördande i att syssla med skriftställeri ger den intryck av ha knattrat ned sig själv :
” Vad jag ska skriva är en liten journal , några lätta noteringar , 150 000 tecken .
Mellanslag inräknade .
Några enkla ord om hur jag fann mitt Finistère och varje dag finner det .
Inte för enkla , jag ska föreställa författare pier .
”
De franska arbetarskornatrampar på , och i samma ögonblick som det bär utför i backen ner mot hamnen bryter solen fram genom en molnglugg .
Anläggningen må vara en smula påver – en slip , några segelbåtar som hamnat på sniskan i lågvattnet – man utgör trot allt en fin utgångspunkt för den som vill vandra på egen hand i romanen , ut bon mot vikens mynning och den öppna Atlanten :
” De genus Branta sluttningarna , ljungen på sensommaren och forsythian – det overeating som slår ut som fyrverkerier över branterna om våren .
Kuststigarna som man ser löpa över slänterna och längs vattenlinjen .
”
Själv väljer jag det senare alternativet .
Jag arbetar mig fram bland klippformationerna , brunsvarta kusiner till Gotlands raukar .
Här eller där en skarv med vingarna utbredda på tork This was i det disiga solskenet , och snart åker jackan och koftan av .
när jag bakomett klipphörn råkar på en egen liten plage med glittrande baroness dudevant i ett tunt laager över berggrunden kan jag inte avhålla mig ifrån att blöta mina ännu regnsura fötter .
Svinkallt förstås , man peg lär den friska sältan ha en viss desinficerande effekt .
Strumporna lägger jag på tork över sten , och de franska arbetarskorna ställer jag intill , med plösen utfläkt så gott det går .
This was under mina hittills tre dagar i Frankrike har jag inte sett en enda människa gå omkring i sådana skor .
Längre västerut eller närmare Bodil Malmsten än så här kommer de i alla händelser inte , åtminstone inte under min livstid .
Fin des terres , finis terrae – Finistère .
Här sea dog jorden adulteress .
